FIGU Studiengruppe Sverige
Fria Intresseföreningen för Gräns-
Människan och ödet igår och idag
Översättning: Fredrik Göransson
Der Mensch und das Schicksal
gestern und heute
Der Mensch von gestern ist mit klaren Sinnen, mit Verstand und Vemunft sowie mit Eigeninitiative und mit klarem Bewusstsein durchs Leben gegangen.
Er wusste auch, dass er sich in jeder Lebenslage selbst zurechtzufinden hatte und dass er also sein Leben auch eigens behaupten musste.
Gegensätzlich dazu steht der Mensch von heute damit auf verlorenem Posten, denn nicht nur der klare Verstand und die lebensnotwendige Vernunft leiden an einem gewaltigen Mangel, sondern auch die guten Möglichkeiten des Sich zurechtfinden in allen Lebenslagen sowie das Behaupten des Lebens.
Das Gros der jungeren Generationen ist nicht mehr fähig, selbständig Verstand und Vernunft walten zu lassen, jede Lebenslage derart zu nutzen, um daraus das Beste zu machen oder das Leben in zweckmässiger Weise zu meistern.
Bei den heutigen Menschen ist es nämlich tatsächlich so, dass sie ihre Lebenslagen und besonders ihr Leben kaum oder uberhaupt nicht mehr selbst bewältigen können, folglich sie ohne fremde Hilfe zur Lebensfuhrung kaum mehr existieren können oder gar völlig lebensunfähig sind.
Unzählige brauchen Hilfe, ganz egal, ob diese nun von noch verstandes-
Doch da beginnt bereits ein weiteres
Ubel, nämlich dass diese Hilfe vielfach nicht gefunden wird, weil es dazu an lebenserfahrenen Ratgebern fehlt.
Zigtausendfach werden Psychologen und Psychiater aufgesucht, die in bezug auf das Leben und die Lebensgestaltung sowie hinsichtlich der Lebensfuhrung usw. Rat erteiIen oder psychische Probleme lösen sollen.
Dass aber dabei das Ganze äusserst fragwurdig ist, weil viele Psychologen und Psychiater selbst der Hilfe bedurfen und mit ihrem Leben sowie mit ihrer Lebensgestaltung und Lebensfuhrung usw. selbst nicht klarkommen, das wird uberhaupt nicht in Erwägung gezogen oder schlichtwegs einfach bestritten und geleugnet.
Viele Hilfesuchende in bezug auf die Lebensfuhrung und Lebensgestaltung sowie um das Leben wahrlich zu leben, suchen auch in zweifelhaften Buchern nach Wegen, um aus ihrer miesen Lebensfuhrung und Lebensgestaltung hinauszufinden und ein wahres Leben wirklich leben zu können.
Mit allerlei zweifelhaften und schundmässigen pseudo-
Die diese Schriften und Bucher und die unfähigen Psychologen in Anspruch nehmen, glauben dadurch in allen Lebensbereichen ihr Dasein kultivieren und in richtige Bahnen lenken zu können, doch was sie damit wirklich tun, ist nicht mehr als ein kindliches Getue, weil das Ganze nicht zum Erwachsensein fuhrt, sondern wahrheitlich immer mehr ins Lebensabseits.
Dies, weil alles nur auf einem Glauben beruht, der durch falsche psychologische Ratgeber in Form von Schriften und Buchern oder unfähigen Psychologen aufgebaut wird.
Das Fazit davon ist, dass der Mensch stetig mehr vom wirklichen Leben sowie von einer gesunden Lebensgestaltung und Lenbensfuhrung abdriftet und nur noch glaubt, anstatt dass er sich wahrheitliches Wissen erarbeitet.
Wenn aber dem Menschen das wirkliche Wissen abgeht, dann glaubt er letzten Endes jeden noch so schwachsinnigen Unsinn.
Ist der Mensch nicht dem Wissen verbunden, sondern einem Glauben in bezug darauf, dass eine absolute Planbarkeit des eigenen Lebens möglich sei, dann entspricht das einem derartig irren Glaubensszenario wie jeder Glaube an einen Gott, der nicht mehr und nicht weniger als nur einer menschlichen Phantasie entspricht.
Der wirre Glaube an eine absolute Planbarkeit des eigenen Lebens und dass jeder Schritt des eigenen Daseins selbst bestimmt werden könne, entspricht einer abgrundtiefen Illusion.
In jedem Fall aber kann vom Menschen selbst bestimmt werden, was er aus eigener Kraft sowie durch den eigenen Verstand und die eigene Vernunft und Handlungsmöglichkeit tun kann, wenn etwas an ihn herantritt, das er aus eigener Kraft bewältigen muss.
Tatsache ist, dass nicht jeder Schritt im Leben selbst bestimmt werden kann, folglich akzeptiert werden muss, dass da und dort etwas nicht nach dem eigenen Wollen und Vermögen klappt und dann eben das sogenannte Schicksal zuschlägt.
Gestern resp. fruher subsumierte resp. unterordnete sich der reifere Mensch dem Schicksal und dem Leben, folglich er dann einfach das Richtige tat, um sein Schicksal und Leben zu bewältigen und es richtig zu gestalten und richtig zu fuhren.
Das Gros des heutigen Menschen aber ist dazu nicht mehr fähig, denn trifft ihn etwas, das unter die Kategorie Schicksal fällt, dann versagt er völlig und verfällt in einen Schock, aus dessen Starre er sich kaum oder nicht mehr zu befreien vermag.
Was der Mensch von gestern selbst bewältigte, wenn er unerwartet von einem Schicksalsschlag getroffen wurde, das vermag der Mensch von heute nicht mehr zu tun.
Muss er sich z. B. mit dem Tod auseinandersetzen, dann kneift er feige und verschliesst alle seine Sinne dagegen, folglich er es auch nicht verkraften kann, wenn ein lieber oder sonst nahestehender Mensch plötzlich oder erwartet uber länge Zeit hinweg aus dem Leben scheidet.
Und wird der Mensch von heute von einem Ungluck getroffen, sei es in eigener oder in bezug auf eine nahestehende Person, dann verfällt er in eine Schockstarre und in grenzenloses Selbstmitleid.
Also tritt dann sofort die Tatsache dessen in Erscheinung, dass anderweitig Hilfe gesucht wird, anstatt Verstand und Vernunft walten zu lassen und selbst alles Notwendige zu tun, um das entstandene Leid und den Schmerz aus eigener Kraft zu bewältigen, so wie es dem Menschen von gestern eigen war.
Doch der Mensch von heute ist derart verweichlicht und lebensunfähig geworden, dass er seine Gedanken und Gefuhle nicht mehr bewusst durch Verstand und Vernuft unter Kontrolle zu bringen vermag, folglich er in Not und Leid oder im Ungluck und bei einem sonstig harten Schicksal sich nicht mehr selbst durch Eigeninitiative helfen kann
Bei jeder kleinen Not, bei jedem kleinen Elend und bei jedem kleinen Leid, und so bei jedem kleinen und grossen Schicksalsschlag muss der Mensch von heute Hilfe in Anspruch nehmen, so also uberall dort, wo der Mensch von gestern sich selbst geholfen hat und sich geschämt hätte, anderweitig Hilfe zu suchen.
Aber der Mensch von heute schämt sich nicht, bei jedem kleinen Schicksälchen oder bei einem wirklich harten Schicksalsschlag fremde Hilfe zu suchen und anzunehmen, weil er selbst lebensunfähig geworden ist und sein Schicksal nicht selbst zu bewältigen vermag, weil er durch und durch verweichlicht ist.
Tatsache ist, dass die ungeheure Verweichlichung des Menschen von heute das Gros der Gesellschaft befallen hat, folgedem unzählige Schicksalsgeschlagene nur noch dadurch uberleben können, weil sie durch die Hilfe der Mitmenschen aufrechterhalten werden.
So hat sich daraus ergeben, dass psychologische Beratungen in grossem Masse boomen, wobei aber sehr oft von den Beratenden keinerlei wirkliche Kenntnisse in bezug auf die Psychologie vorhanden sind.
Oft handelt es sich nur um unzulängliches psychologisches Schulwissen oder um absolutes Laiengefasel, womit die Hilfesuchenden beharkt werden, womit ihnen naturlich nicht geholfen werden kann, weil wirkliche Hilfe nur darin bestehen kann, dass die Schicksalbetroffenen dazu gefuhrt werden, dass sie sich selbst helfen.
Aber heute geschieht genau das Gegenteil, denn die von einem Schicksal Betroffenen werden in der Regel von den <Helfenden> abhängig gemacht, folglich die Leidenden oft sehr länge Zeit oder fur die ganze Dauer des Daseins Hilfe benötigen.
Und Tatsache ist, dass der Mensch von heute je länger je mehr in bezug auf seine Lebensfuhrung, Lebensgestaltung und der eigenen Lebensbewältigung hinsichtlich von Problemen und Schicksalsschlägen, Leid und Schmerz sowie Not und Elend immer lebensunfähiger wird.
Anstatt dass er zuruckfindet zur Art und Weise des Menschen von gestern resp. von fruher, der noch wurdevoll und kraftvoll genug war, jede Art seiner Schicksalsschläge, seiner Not oder seines Elends selbst zu bewältigen und seine Probleme aller Art selbst zu lösen, ist der Mensch von heute derart verweichlicht und lebensunfähig geworden, dass er bei jeder kleinsten Unannehmlichkeit, bei jedem Missgeschick und bei jedem geringsten Bekummernis Hilfe von andern Menschen braucht.
Stirbt jemand, mit dem irgendeine Beziehung bestand, sei es in der Familie, in der
Verwandtschaft oder im Bekannten-
Die damit verbundene Hilflosigkeit in bezug auf die Unabänderlichkeit des Geschehens
hat aber in der Regel nicht direkt etwas mit dem Verlust des dahingeschiedenen Menschen
zu tun, denn wahrheitlich erfolgt der gedanklich-
Und dies ist die Form dessen, dass der hinterbliebene Mensch in sich ein Selbstleid pflegt, weil er fortan alles selbst erledigen muss oder sich nicht mehr mit dem anderen streiten oder unterhalten kann usw.
Also wird sehr oft nicht eine wahrheitliche Trauer gepflegt, sondern ein tiefgreifendes Selbstleid, das nicht selten zu psychischen Schäden, zum Lebensleid und zum Zusammenbruch sowie zum Lebensversagen fuhrt.
Doch es muss sich bei einem Schicksalsschlag nicht um den Tod eines geliebten Menschen handeln, bei dem sich der Mensch von heute nicht mehr helfen und sich selbst nicht wieder unter Kontrolle bringen kann, wie das der Mensch von gestern in der Regel aus reiner Vernunft getan hat, im Wissen dessen, dass er sich selbst helfen und das Leben bewältigen muss.
Alle in schon dieses Wissen und der Wille dazu, sich selbst zu helfen, gab ihm Energie und Kraft, folglich er sich durch eigene Kraft aus allen möglichen unangenehmen Lagen und Situationen hinausgearbeitet und auch alle ihn treffenden Schicksalsschläge mit Wurde gemeistert hat.
Der Mensch von gestern war noch sein eigener Herr und Meister und damit auch sein eigener Helfer in Not und Schmerz und damit auch in allen Lebenslagen, ganz gleich, wie hart ihn das Schicksal getroffen hat, denn er war noch hart im Nehmen und Herr seiner Sinne sowie seines Verstandes und seiner Vernunft, die er zu pflegen und zu nutzen wusste.
Seit dem Menschen von gestern hat sich leider sehr vieles zum Nachteil der neuen Generationen verändert.
So steht fur den Menschen von heute schon beim geringsten Anlass oder Geschick ein
Sorge-
In der Regel wird dadurch kontraproduktiv gehandelt, was dazu fuhrt, dass das Leid und der Schmerz sowie die Probleme erst recht gefördert werden und klein Deut einer Besserung in der Beziehung entsteht, dass in den Betroffenen ein Umdenken und Umhandeln zustande kommt, wodurch sie sich gegenwärtig ebenso selbst helfen könnten wie auch in Zukunft, wenn sie neuerlich von Schicksalsschlägen getroffen werden.
Und dass der Mensch von heute in seiner Gedanken-
So schwinden seine Lebensfähigkeit und Selbständigkeit immer mehr dahin.
Und das hat sich besonders während der Zeit der wirtschaftlichen Hochkonjunktur entwickelt,
durch die ein globaler Pop-
Das aber bedeutet auch, dass der Mensch von heute nicht mehr richtig und nicht gelassen
erwachsen wird, weil er dazu die naturlich gegebene Fähigkeit verloren und sie durch
ein Kind-
Und der Ursprung dafur liegt darin, dass er, der Mensch, kein wirkliches Wissen mehr hat, sondern einem kindlichen Touch eines wirren Glaubens nachhängt, aus dem heraus er irrig glaubt, dass alles in seinem Leben nach einem von ihm vorgegebenen Weg laufen musse, wodurch er allen Schicksalsschlägen ausweichen könne.
So kann er heute nicht einmal mehr in Wurde altern, sondern er muss sich durch Schönheitsoperationen und Schönheitsmittelchen aller Art besonders modellieren lassen oder sich herausputzen, wie Kinder, die sich im Spiel als grosse Damen auspolstern und schminken.
Und ungeheuer viele erwachsene Menschen von heute sind nicht anders als solche Kinder, und ebenso hilflos wie diese es in der Regel sind. Also sterben die erwachsenen Menschen von heute auch als Kinder, weil ihr Erwachsensein nur einer Illusion entspricht.
Und wahrlich sind sehr viele Menschen von heute nicht erwachsen geworden, auch wenn sie gute und böse Dinge tun, die nur Erwachsene tun können.
Und diese sind es auch, die ihr Leben lang daran glauben, dass sie ihr ganzes Leben
voraus-
Und tatsächlich ist es auch dieses Gros der Menschheit, das jeden Schicksalsschlag weit von sich weist und im irren Glauben lebt, dass es nie von einem betroffen werden könne.
Aber wenn dann trotzdem der Fall eintrifft und sie Betroffene werden, dann sturzen
ihre ganze Welt und ihr ganzes Leben zusammen und sie fragen irre, warum es denn
ausgerechnet sie getroften habe -
Tatsächlich, gar viele glauben, dass sie nie von einem schweren Schicksal betroffen wurden, denn das könne nur anderen geschehen, denn wenn sie selbst alles im Griff hätten, dann musse doch klar sein, dass sie von keinem Ubel getroffen werden könnten.
Wäre so z. B. genugend Liebe gegeben sowie eine gute und feste Arbeit, keine Krankheit und gute Kinder, dann könne ihnen nichts geschehen — so wähnen sie irrig.
Und kommt es dann doch anders und schlägt das Schicksal zu, dann bricht die ganze Glaubenswelt zusammen.
Also besagt die Tatsache, dass es grundfalsch ist, sich einer imaginierten Omnipotenz resp. einer absoluten Macht hinzugeben in bezug darauf, dass selbst alles derart gehandhabt werden könne, dass nichts passiert und kein Schicksalsschlag jemals Wirklichkeit werden kann.
Das ist einfach ein Ding der Unmöglichkeit, weil keine absolute Planbarkeit des eigenen Lebens und der eigenen Familie möglich ist.
Das ist auch dann nicht möglich, wenn das Leben in Wohlstandszeiten gelebt und das Schicksal nicht auf die Probe gestellt wird.
Das Schicksal erfullt sich von selbst, oft ohne dass der einzelne Mensch speziell etwas dazutun muss, denn es genugen schon allerlei äussere Einflusse, durch die ein Schicksalsschlag wie aus dem Nichts in Erscheinung treten und alle erstellten Planungen zunichtemachen oder sie völlig zerschmettern kann.
Nun, im grossen und ganzen trifft das Gesagte zu, doch nimmt es nicht in Anspruch, dass auch ältere Semester, eben Menschen von gestern, gegen alle Schicksalsschläge gefeit waren, dass sie alles aus eigenen Kräften, aus eigenem Verstand und aus eigener Vernunft und eigenem Handeln hatten bewältigen können.
Auch gestern resp. fruher gab es Menschen, die keine Starke gelernt hatten und im Leben versagten, doch deren waren nur vereinzelte, nicht jedoch massenweise, wie das beim Menschen von heute der Fall ist.
Von den Menschen von gestern resp. von fruher leben heute im Jahr 2011 nicht mehr
viele, folglich gesagt werden kann, dass es heute bei sehr vielen Erwachsenen und
Heranwachsenden resp. beim Gros der Menschen an allem Notwendigen fehlt in bezug
auf die Eigenhilfe, die eigene Motivation und den eigenen Willen zum eigenen heilsamen
Handeln in bezug auf die eigene Gedanken-
Schicksal gibt es nicht im Sinne von Zufall.
Zufall gibt es also auch nicht in der Logik.
Alles ist dem Gesetz der Kausalität eingeordnet, folglich sich jedes erdenkliche Schicksal aus einer oder mehreren Fugungen ergibt.
Wenn also der Mensch einfach lebt, dann ergeben sich aus seinen Gedanken, Gefuhlen, Handlungen und Täten bestimmte Werte von Ursachen, die sich folgerichtig zu Wirkungen fugen resp. zusammenfugen.
Dabei kann allerhand Gluckliches wie Ungluckliches geschehen, das jedoch infolge der Fugung durch die Kausalität resp. durch die Ursache und Wirkung etwas Unausweichliches ist.
Dies entspricht dem Schicksal, das aus des Menschen eigener Macht entsteht, dem hinzu noch das Schicksal genannt werden muss, das von ausserhalb an ihn herangetragen wird und das er nicht selbst steuern kann.
Dies, weil äussere Kräfte wirken und alles bestimmen, wie z. B. gute und böse Machenschaften, Handlungen und Täten, die von Mitmenschen ausgefuhrt und begangen werden, wie auch allerlei Geschehen und Situationen, die durch andere Menschen, durch Tiere oder durch die Natur hervorgerufen und verursacht werden, worauf der Mensch, der durch ein solches Schicksal getroffen wird, natürlich nur wenig oder keinen Einfluss hat.
Das Lebensprinzip des Menschen von gestern war einfach, dann er lebte in dem guten Gedanken und Gefuhl, dass alles seines Daseins vor ihm lag und er fortwährend sein Leben lebte, wie es auch immer an ihn herangetreten war.
Er war in der Regel unbeschwert, ohne Angst, und darum sehr frei und absolut offen fur alles, was auf ihn zukam.
Genau dieses Lebensprinzip ist dem Menschen von heute jedoch verlorengegangen, denn er lässt das Leben nicht mehr an sich herankommen, weil er im Wahn dessen lebt, dass schlichtwegs alles und jedes Ding, Geschehen und jede Situation usw. fest und fix vorausgeplant sein musse.
Das jedoch entspricht einer krankhaften Illusion, weil bestimmte Ursachen und Wirkungen
auftretende Fugungen bestimmen, die vom Menschen nicht kontrolliert werden können,
folglich er von Schicksalsschlägen getroffen wird, die er selbst nicht vorausbestimmen
kann, die er aber dann trotz allern bewältigen muss, was dann richtigerweise durch
ihn selbst und nicht durch Sorge-
Doch wie bereits erwähnt, vermag der Mensch von heute dies nicht mehr selbst zu tun, folglich die ihn treffenden Dinge, Geschehen, Situationen und Schicksalsschläge nicht mehr von ihm verarbeitet und nicht bewältigt, sondern in der Regel zweifelhaften <Hilfeleistenden> ubergeben werden, die mit greifenden Massnahmen das Ganze der Sorgen, der Trauer, des Schmerzes, der Not, des Elends und der Probleme auflösen und beenden sollen.
Es ist dem Menschen von heute auch vielfach unmöglich, einfach aus dem Moment heraus etwas zu entscheiden, folglich er oft Stunden, Tage, Wochen oder gar Monate braucht, um einen fixen Entschluss zu fassen, dessen Umsetzung dann auch wirklich funktioniert.
Vielen ist es einfach unmöglich geworden, etwas zu unternehmen, ohne dass dafur vorher ein Plan gefertigt wird, sei es fur eine kleine oder grosse Sache, fur ein Treffen mit anderen Menschen oder fur den Urlaub usw. usf.
Wahrheitlich denken die Menschen von heute sehr oft nicht mehr uber die altbewährten Dinge nach, die fur die Menschen von gestern noch selbstverständlich und von Wichtigkeit waren, sei es nun uber den Tod, uber die Erziehung, uber den Sinn des Lebens oder uber die Intuition, aus der heraus vieles angegangen und richtig gemacht werden kann.
Es muss nicht jedes Geschehen, jede Situation und jeder Schicksalsschlag in der Weise eines «Warum trifft es ausgerechnet mich» hinterfragt werden, denn das ist ein völlig sinnloses Tun, weil es tatsächlich auch keinen Sinn ergibt und alles aus Fugungen entsteht, die aus Ursachen und Wirkungen entstehen und die in der Regel nicht nachvollzogen werden können.
Wichtig zu hinterfragen sind aber alle jene Dinge, die der Entwicklung des Bewusstseins, des Wissens, der Liebe, der Wirklichkeit und deren Wahrheit sowie der Weisheit, dem Frieden, der Freiheit, der Harmonie, der Lebensfuhrung und des Benehmens und Verhaltens dienen.
Es ist kein Mangel an Phantasie, keinen Lebensentwurf zu machen, denn erstens kommt alles und zweitens anders als gedacht wird.
Naturlich fuhlt sich der Mensch manchmal am Ende seiner Kräfte.
Das jedoch darf ihm kein Grund sein, dass er andere Menschen in die Pflicht nimmt, Dinge zu erledigen, die eigens erledigt werden mussen.
Dies ist ebenso ein kleinräumiges Denken wie auch, sich Ziele zu setzen, die jenseits des Machbaren sind.
Und es darf nicht dem Irrtum verfallen werden, dass fur den Zuschnitt des eigenen Lebens andere verantwortlich seien oder sein könnten.
Es darf auch nicht danach gestrebt werden, sich in einem derartigen Mass selbst zu verwirklichen, das ausserhalb der gegebenen realen Möglichkeiten liegt, was auch fur das Glucklichsein gilt.
Verwirklicht sich das eine oder das andere in guter und glucklicher Weise, dann entspricht das dementsprechenden Ursachen und Wirkungen, die sich durch Fugungen ergeben, was sich dann einfach Schicksal nennt.
Und dieses Schicksal erfullt sich bei jedem Menschen, ohne dass ein Gott uber dessen Einzelleben stunde und alles steuern wurde.
Naturlich gibt es die Schöpfung, die uber allem steht, doch diese lenkt den Menschen nicht, weil er das nämlich selbst tut.
Die Schöpfung ist auch nicht das Ubergrosse, das sich um den Menschen kummert, weil er das selbst tun muss, und nur wenn er das selbst tut, ist er im Leben gut aufgehoben und kann nicht aus seinen Grenzen herausfallen.
Um das aber zu verwirklichen, muss der Mensch sein Leben geschehen und treiben lassen, doch wo es notwendig und machbar ist, muss es gesteuert werden.
Der Mensch von gestern stand im Leben und steckte darin, und er schaute nicht wie ein Experte darauf, sondern er bewältigte es einfach nach bestem Können und Gewissen, und dadurch hatte er ein volles und erfulltes Leben und wusste sich in jeder Lebenslage und bei jedem Geschehen, in jeder Situation und bei jedem Schicksalsschlag zu helfen, was dem Menschen von heute jedoch fremd ist.
Folglich braucht er heute bei jeder möglichen und unmöglichen Gelegenheit ein Sorge-
Wenn der Mensch von heute ständig nur sein Leben betrachtet und selbstmitleidig ist, dann kann er sein Leben nicht fuhren.
Damit er froh und glucklich sein kann, muss er sich selbst helfen können, was er jedoch nur tun kann, wenn er weiss, was ihm gut tut.
Das bedeutet, dass er nicht ständig nur sein Leben betrachtet, sondern dass er auf sich acht gibt und seine Gedanken und Gefuhle sowie sein Handeln derart prägt, wie es ihm selbst entspricht.
Der Mensch von heute versteht nicht mehr, dass er sein Leben selbst steuern muss, weil er nur noch irrig an das Schicksal und daran glaubt, dass er sein Leben selbst in der Hand habe.
Dies, während der Mensch von gestern sein Leben tatsächlich selbst in die Hand nahm und das Schicksal einfach als etwas hinnahm, dem nicht entwichen werden konnte, folglich es mit eigener Kraft bewältigt werden musste.
Heute glaubt der Mensch, dass er alles in seinem Leben planen könne, doch welchem Irrtum erliegt er damit, denn das Schicksal kann nicht geplant werden, weil es an die Fugung durch Ursache und Wirkung gebunden ist.
Wer nach dem Schicksal fragt, versteht das Leben nicht, damit aber auch nicht den Sinn des Lebens und nicht die Tatsache, dass Gluck und Glucklichsein nur ein kleiner Gedankensprung zu Verstand und Vernunft sind.
Der Mensch von heute versteht leider unter Gluck vor allem etwas Materielles resp. ein materielies Gluck, weil sein Leben vom Kapitalismus dirigiert wird, wie auch vom stetigen Streben nach wachsendem Reichtum.
Daraus resultiert auch, dass das Leben nur dann als gut, wertvoll und gelungen gilt, wenn viel Reichtum und Erfolg vorgewiesen werden kann, während völlig vergessen wird, dass das Leben nur dann glucklich und wertvoll sein kann, wenn sich der Mensch seinem Schicksal zu fugen und dieses aus eigener Kraft zu bewältigen vermag.
Billy
Semjase-
Människan och ödet igår och idag
Mäniskan av igår gick med klara tankar genom livet, med förstånd och förnuft likväl med egeninitiativ och med klart medvetande.
Han visste också att han själv behövde
finna sig till rätta i varje livssituation och att han alltså även måste göra anspråk på sitt eget liv.
I motsats därtill står därmed människan av idag på förlorad post, eftersom inte bara det klara förståndet och det livsnödvändiga förnuftet lider av en kraftig brist, utan även de goda möjligheterna att finna sig till rätta i alla livslägen likväl anspråket på livet.
De flesta av den yngre generationen är inte längre dugliga, att självständigt låta förstånd och förnuft råda, härska, att på så sätt nyttja varje livssituation, att därur göra det bästa eller att bemästra livet på ändamålsenlig vis.
För dagens människor är det faktiskt nämligen så, att de knappt själva inte längre kan bemästra sina livslägen eller sina liv överhuvud taget. Följdaktligen kan de knappast mer existerar eller är totalt livsoduglia utan främande hjälp till livsförning.
Otaliga behöver hjälp i avseende av en riktig livsförning, helt oavsett, om detta
nu kommer från förstånds-
Men då börjar redan ett vidare elände, nämligen att denna hjälp ofta inte blir funnen, eftersom det därtill saknas livserfarna rådgivare.
Tusentals gånger blir psykologer och psykiatriker uppsökta för att de ska ge råd eller lösa psykiska problem i avseende av livet och livsgestaltningen likväl beträffande livsförningen.
Men det hela är ytterst tveksamt eftersom många psykologer och psykiatriker själva behöver hjälpen med sina liv likväl med sin livsgestaltning och livsförning o.s.v
själva inte klara av, det blir över huvud taget inte övervägt eller helt enkelt bestridit och förnekat.
Många hjälpsökande i avseende av livsförning och livsgestaltning likväl som att leva livet riktigt, söker även i tivelaktiga böcker efter vägen, att hitta ut från sin dåliga livsförning och livsgestaltning och att kunna leva ett verkligt sant liv.
Med alla slags tvivelaktiga och skräpaktiga pseudo-
Dessa skrifter och böcker och det de oförmögna psykologerna tar i anspråk, tror därigenom kultivera er tillvaro i alla livsområden och kunna leda i riktig banor , men vad de därmed verkligen gör är inte mer än en barnsligt ståhej, eftersom det hela inte leder till vuxenlivet, utan sannerligen alltid mer till livets avsida.
Detta, eftersom allt bara baseras på en tro, som blir uppbyggd genom falska psykologiska rådgivare i form av skrifter och böcker eller oförmögna psykologer.
Slutsatsen är därav att mäniskan ständigt driver ifrån mer från verkliga livet likväl från en sund livsgestaltning och livsförning och fortfarande bara tror, istället för att han upparbetat sig sann kunskap.
Men när mäniskorna saknar den verkliga kunskapen , då tror han till sist även på det mest dumma nonsens.
Är inte mäniskan förbunden kunskapen utan en tro i avseende , att en absolut planerbarhet av egna livet är möjlig, då motsvarar det ett sådant irrigt trosenario som varje tro på en gud, som endast motsvarar varken mer eller mindre en mänsklig fantasi.
Den irriga tron på en absolut planerbarhet av det egna livet och att varje steg i sin egna tillvaro blir bestämd själv, motsvarar en avgrundsdjup illusion.
Men i varje fall kan det själv bli bestämt av mäniskan, vad han kan göra av egen kraft likväl genom det egna förståndet och egna förnuftet och handlingsmöjligheten , när något stegar mot honom, som han av egen kraft måste bemästra.
Faktum är, att inte varje steg i livet själv kan bestämmas, följdaktligen måste det bli acepterat ,att här och där förmår något inte fungera efter den egna villjan och förmågan och just då har det så kallade öde slagit till.
Igår respektive tidigare inordnade resp. underordnade
sig den mogna mäniskan ödet och livet, följdaktligen gjorde han då helt enkelt det riktiga för att bemästra sitt öde och liv och det riktigt gestalta och riktigt att leda.
Men flertalet av dagnes mäniskor klarar inte längre av det, eftersom om något träffar honom, som faller under kategorin ödet , då misslyckas han totalt och förfaller i en schock, av denna stelhet förmår han knappast eller inte alls längre att befria sig.
Vad mäniskan av igår själv hanterade, när han oväntat blev träffad från ett ödesslag , det förmår mäniskan av idag inte lägre göra.
Måste han ta sig itu med t.ex döden , då kniper han fegt och försluter alla sina sinnen där emot, följdaktligen kan han ej heller klara av om en kär eller närstående mäniska plötsligt eller väntat över längre tid, skiljs bort från livet.
Och blir mäniskan av idag träffad av en olycka , antingen i en egen eller i förhållande av en närstående person, då förfaller han i en schocklåsning och i gränslös självömkan.
Alltså framträder då genast det faktum, att hjälp blir sökt på annat sätt, istället för att låta förstånd och förnuft råda och att själv göra allt nödvändigt , att av egen kraft bemästra det uppstådda lidandet och smärtan, så som dåtidens människor själva gjorde.
Men mäniskan av idag har blivit så förvekligad och livsoduglig , att han inte längre medvetet förmår att bringa sina tankar och känslor under kontroll genom förstånd och förnuft, följdaktligen kan han inte längre hjälpa sig själv genom eget initiativ i nöd och lidande eller i olycka och andra hårda öden.
Vid varje liten nöd, vid varje litet elände och vid varje liten sorg, och så vid varje litet
och stort ödesslag måste mäniskan av idag ta hjälp i anspråk, så alltså överallt där mäniskan förr i tiden hjälpte sig själv och hade skämts, att söka hjälp på annat håll.
Men människan av idag skäms inte, att vid varje minsta öde eller vid ett verkligt hårt ödesslag söka och att godta utomstående hjälp, därför han själv blivit livsoduglig och själv inte förmår att bemästra sitt öde, eftersom han förvekligats rakt igenom.
Faktum är, att den oerhörda förveklingen av dagens människa har till större delen drabbats av samhället, följdaktligen kan otaliga ödesdrabbade endast därigenom överleva, eftersom de blir upprätthållna genom hjälpen av medmänniskor.
Så har sig därav givits, att psykologisk rådgivning exploderat i större mängd, men varvid mycket ofta ingen verklig kännedom avseende psykologin hos råddgivaren är tillgänglig.
Ofta handlar det bara om otillräckliga psykologiska skolkunnskaper eller om amatör-
Men idag sker precis motsatsen, eftersom de som blir drabbade av ett ödet i regel blir gjord beroende av de <hjälpande> , följdaktligenden behöver den lidande ofta hjälp mycket lång tid eller för hela tilllvarons varaktighet.
Och faktum är att ju mer med tiden blir mäniskan av idag livsoduglig i avseende av sin livsförning, livsgestaltning och den egna livsbemästring beträffande problem och ödesslag, lidande och smärta såväl nöd och elände.
Istället för att han hittar tillbaka till sätt och vis likt mäniskorna av förr respektive från tidigare, som fortfarande var tillräckligt ärofulla och kraftfulla att själva bemästra varje sort av sina ödesslag , sin nöd eller sitt elände och att själv lösa sina problem av alla sorter, har mäniskan av idag på så sätt blivit förvekligad och livsoduglig att han behöver hjälp från andra mäniskor vid varje minsta obehaglighet, vid varje missöde och vid varje ringaste bekymmer.
Dör någon med vilken en relation består,om det är i familjen, i släkten eller i
bekannt-
Den därmed förbundna hjälplösheten i avseende av händelsens oföränderlighet har i
regel inte direkt något med förlusten av den bortgångna mäniskan att göra, eftersom
sannerligen inträffar tanke-
Och det är denna form, som den efterlevande mäniskan upprätthåller ett självömkande i sig själv, eftersom han framgent måste ta hand om allt själv eller inte längre kunna gräla eller underhålla sig med den andra o.s.v
Väldigt ofta blir alltså inte sann sorg vårdad utan ett djupgående självömkan, som inte sällan leder till psykisk skada, till livslidande och till sammanbrott likväl livsmisslyckande.
Men döden av en älskad människa måste inte
handla om ett ödesslag för människan av idag som inte längre kan hjälpa sig själv och bringa sig själv under kontroll igen så som mäniskan av igår i regel gjorde av rent förnuft, i kunnskap av det att han måste hjälpa sig själv och att bemästra livet.
Redan i blott denna kunskap och därtill viljan att hjälpa sig själv gav honom energi och kraft. Följdaktligen arbetade han sig genom egen kraft ut ur allla möjliga oangenäma lägen och situationer och bemästrade också alla de drabbade ödena med värdighet.
Mäniskan av igår var ännu sin egna herre och mästare och därmed även sin egna hjälpare i nöd och smärta och därmed också i alla livslägen, oavsett hur hårt han blev träffad av ödet för han tog ännu tufft emot det och var herre över sitt sinne likväl sitt förstånd och sitt förnuft, som han visste att sköta och att nyttja.
Sedan gårdagens mäniskor har tyvär mycket förändrat sig till nackdel för den nya generationen.
Redan vid minsta anledning eller öde så står det för mäniskan av idag ett sorge-
I regel blir därigenom kontraproduktivitet omsatt, vilket leder till att sorgen och smärtan likväl problemen främjas och ett
litet uns av bättring uppstår i avseende att omtänkande och omhandling kommer till stånd, varigenom de nu kan hjälpa sig själva och även likaså som så i framtiden när de åter blir drabbas av av ödeslag.
Och det som mäniskan av idag inte längre motsvarar likt mäniskan av igår respektive
tidigare, som ännu egen var i sin tanke-
Så avtar deras livsförmåga och självständighet mer och mer.
Och det har utvecklats sig speciellt under tiden av ekonomisk högkonjungtur, genom
att det uppstod en global pop-
Men det betyder även, att mäniskan av idag inte längre riktig låts bli avslappnat
uppväxt eftersom han förlorar den naturliga givna förmågan och har ersattt det genom
ett barn-
Och därför ligger ursprunget däri att han, mäniskan, inte längre har någon verklig kunskap, utan hänger sig åt en barnsligt färgad förvirrad tro. Av den tror han galet att allt i sitt liv måste gås efter en föreskriven väg vargenom han kan väja undan alla ödesslag.
Så kan han idag åter igen inte åldras i värdighet, utan han måsste låta sig utsmyckas och speciellt moddeleras genom skönhetsoperationer och skönhetsmedel av alla slag , så som barn som klär ut och sminkar sig som stora damer i en lek.
Och oerhört många vuxna människor av idag är inte mer annorlunda än sådana barn, och är i regel likaså hjälplösa som dessa. Alltså dör de vuxna människorna av idag som barn, eftersom deras vuxenhet endast motsvarar en illusion.
Och sannerligen har väldigt många mäniskor av idag inte blivit vuxna även om de gör goda och onda ting som bara vuxna kan göra.
Och det är även dessa som hela livet tror , att de måste förplanera hela deras liv och bara vara tillräckligt flexibla nog så att deras lycka kommer hålla sig.
Och faktiskt är också dessa flertalet av mänskligheten, som bortvisat varje slag av öde långt från sig och lever i irrig tro, att det aldrig kan bli träffad av en.
Men när då trots fallet inträffar och de blir träffade, då störtar hela deras värld
och deras hela liv samman och de frågar galet varför just de blev träffade -
Faktiskt tror många att de aldrig ska bli träffade av ett svårt öde eftersom det endast kan hända andra.Därför när de själva har allt sitt i grepp, då måste det stå klart att de inte kan bli träffade av något dåligt.
Vore så t.ex tillräcklig kärlek given likväl ett bra och fast arbete, ingen sjukdom och bra barn, då antar de felaktig att kan ingenting kan ske dem.
Och kommer det då ändå något annat och slår ödet till , då rasar hela trovärlden samman.
Alltså bekräftar faktumet att det är grundligt fel att hänge sig åt en påhittad omnipotens respektive av en absolut makt i avseende att själv kunna hantera allt så pass att ingenting passeras och inget ödesslag någonsin kan bli verklighet.
Det är helt enkelt ett ting av omöjlighet, eftersom ingen absolut planering av det egna livet och den egna familjen är möjlig.
Detta är heller inte möjligt när livet levts i tider av välstånd och ödet inte blir ställt på prov.
Ödet uppfyller sig själv ofta utan att den enskilde människan därtill måste göra något speciellt eftersom det redan finns tillräckligt av alla sorters yttre inflytande, genom vilket ett ödesslag framträder som ur tomma intet och kan tillintetggöra all framställd planering eller totalt sönderslå den.
Nu, i största allmänhet stämmer det som sagts men ta inte i anspråk att även de äldre termin, likaså människorna av igår, var imuna mot alla ödeslag , att de kunde bemästra allt av egen kraft, av eget förstånd, av eget förnuft och av egen handlingar.
Även igår respektive tidigare fanns det människor som inte lärt sig styrka och misslyckades i livet, dock var de endast enstaka och inte massvis vilket är fallet med mäniskan av idag.
Av människor från igår respektive tidigare lever inte många idag år 2011.Följdaktligen
kan sägas att det idag hos många vuxna och ungdomar respektive flertalet av människorna
saknas allt nödvändigt i relation av egenhjälpen, den egna motivationen och den
egna viljan till egen hälsosam handling i avseende av den egna tanke-
Öde finns inte i meningen av tillfällighet.
Tillfällighet finns alltså heller inte i logiken.
Allt är inordnat i kausalitetens lag, följdaktligen resulterar sig varje tänkbart öde av en eller flera fogningar.
Alltså när människan lever enkelt , då resulteras sig bestämda värden av orsaker ur hans tankar, känslor och handlingar som sig följdriktligt fogar respektive sammanfogas till verkan.
Därvid kan allehanda lyckligt såväl olyckligt hända. Dock är det något oundvikligt till följd av fogningen genom kausaliteten respektive genom orsak och verkan.
Detta motsvarar ödet som uppstår ur mäniskans egna makt, vilket fortfarande måste benämnas ödet,
som drar fram utanför honom och som han själv inte kan styra.
Detta, eftersom yttre krafter verkar och bestämmer allt som t.ex goda och onda sammansvärjningar, handlingar och gärningar som blir utförda och begångna av medmäniskor, så även alla slags händelser och situationer som blir förorsakade genom andra människor, genom djur eller genom naturen , varvid människan som blir träffad genom ett sådant öde , naturligtvis endast har lite eller inget inflytande alls.
Mäniskans levnadsprincip av igår var enkel då han levde i goda tankar och känslor av att all sin tillvaro låg framför honom och han ständig levde sitt liv så som det alltid närmade sig honom.
Han var i regel obesvärad, utan rädsla, och därmed väldigt fri och absolut öppen för allt vad som tillkom honom.
Just denna livsprincip har gått människan av idag förlorad, ty han låter inte längre livet komma inpå honom , eftersom han levt i detta vansinne att helt enkelt var och varje sak, händelser och varje situation o.s.v. måste vara fast och bestämt förplanerad.
Det motsvarar en sjuklig illusion, därför att bestämda orsaker och verkningar framställer
bestämda fogningar vilka inte kan bli kontrollerat av människorna.Följdaktligen blir
han träffad av ödesslag som han själv inte kan förutbestämma men måste trots då
bemästra allt ,vilket då måste ske på riktigt vis genom sig själv och inte genom
sorge-
Men som redan nämnts, förmår mäniskan av idag inte längre själv att göra detta, följdaktligen blir inte de träffande saker, händelser,situationer och ödesslag längre förarbetat och inte bemästrat av honom utan blir i regel tvivelaktig överlämnat till <hjälparna> , de som med gripande åtgärder ska upplösa och upphöra hela oron, sorgen,smärta, nöden, eländet och problemen.
Det är även ofta omöjligt för mäniskan av idag att enkelt bestämma något ur ögonblicket , följdaktligen behöver han ofta timmar, dagar, veckor eller månader, för att fatta ett fast beslut där även omsättning verkligen fungerar.
Det har helt enkelt blivit omöjligt för många, att göra något , utan att en plan blir färdig i förväg , vare sig det gälleren liten eller stor sak, för en träff med andra människor eller för semestern o.s.v
Sannerligen tänker människorna av idag väldigt ofta inte längre över de gamla beprövade saker, som för människan av förr ännu var självklara och av viktighet, om det så nu är över döden, över uppfostran, över livets mening eller över intuitionen, från vilket mycket angår och riktigt kan bli gjort.
Efter varje händelser, varje situation och varje ödeslag, får det aldrig frågas på det sättet:
« Varför träffar det just mig », därför det är en helt betydelseslös handling eftersom det faktiskt inte ger någon mening och allt har uppstått av fogning som uppstår av orsaker och verkan som i regel inte kan
bli förstådd.
Men det är viktigt att efterfråga varenda sak som tjänar utvecklingen av medvetandet, kunnskapen, kärleken, verklighet och dess sanning såväl visheten, friden, friheten, harmonin, livsförningen och dess uppförandet och beteende.
Det råder ingen brist på fantasi att göra en livsplan, eftersom först kommer allt och i andra hand annat
än det som blev tänkt.
Naturligtvis känner sig ibland människan tom på sin kraft.
Men det får ej vara honom till grund, att han håller andra människor skyldiga att ordna saker som enskilt måste ordnas
Det är likaså även en småaktig tanke, att sig sätta mål som är på andra sidan av det möjliga.
Och det får inte bli förfallet i villfarelse att andra är, eller kan vara ansvariga för tillsnidningen av det
egna livet.
Det får heller inte bli eftersträvat att förverkliga sig själv i en sådan mängd att det ligger utanför givna verkliga möjligheter, vilket även gäller för lyckans varande.
Förverkligar sig det ena eller den andra på gott och lyckligt vis, då motsvarar den motsvarande orsak och verkan, som sig givits genom fogning, vilket då enkelt benämns som öde.
Och detta öde uppfylls varje männsika, utan att en gud skulle styra över dessa individuella liv och allt.
Naturligtvis finns Skapelsen, som står över alla, men den styr inte människan eftersom gör det han nämligen själv.
Men Skapelsen är inte heller det överstora, som bryr sig om människan, eftersom det måste han själv
göra , och bara när han själv gör det är han i goda händer i livet och kan inte falla över sin gräns.
Men för att förverkliga det , måste människan låta sitt liv ske och drivas, men där det är nödvändigt
och genomförbart, måste det bli styrt.
Mäniskan av igår stod upprätt i livet och han sågs inte som en expert på det, utan han bemästrade det enkelt efter bästa förmåga och samvete, och därgenom hade han ett helt och uppfyllt liv och visste att hjälpa sig i varje livsläge och vid varje händelse, i varje situation och vid varje ödeslag, vilket mäniskan av idag är främmande för.
Följdaktligen behöver han idag vid varje möjlig och omöjlig tillfällighet ett sorge-
När människan av idag ständigt bara betraktar hans liv och är självömkande , då kan han inte leda/föra sitt liv.
Därmed, för att kunna vara glad och lycklig, måste han kunna hjälpa sig själv, vilket han dock bara kan göra när han vet vad som gör honom gott.
Det betyder, att han inte bara ständigt betraktar sitt liv , utan att han bevakar sig och präglar sina tankar och känslor likväl sina handlingar, så som det själv motsvarar honom.
Mäniskan av idag förstår inte längre, att han själv måste styra sitt liv, eftersom han fortfarande falskt tror på ödet , att det har hans liv i handen.
Detta, medans mäniskan av igår faktiskt själv tog sitt liv i handen och fann sig i ödet som något
enkelt att ta emot, som de ej kunde undgå, följdaktligen måste det bli bemästrat med egen
kraft.
Idag tror mäniskan, att han kan planera allt i sitt liv, men vilken villfarelse han faller för eftersom ödet inte kan bli planerat, därför att det är bundet genom fogningen av orsak och verkan.
Den som frågar efter ödet förstår inte livet, därmed heller inte meningen med livet och inte det faktum att lycka och lyckovarande endast är ett tankesprång till förstånd och förnuft.
Mäniskan av idag förstår tyvär lycka som något materiellt respektive en materiell lycka, eftersom deras liv blir dirigerat från kapitalism, som även från stadig strävan efter växande rikedom.
Därav resulterar även, att livet bara då är gott, värdefullt och lyckat , när mycket rikedom och framgång kan bli uppvisat medans det blir totalt bortglömt , att livet bara kan vara, lyckligt och värdefullt, när människan förmår sig att foga sitt öde och bemästra detta av egen kraft att .
Billy
Semjase-
hela inte leder till vuxenlivet, utan sannerligen alltid mer till livets avsida.
Detta, eftersom allt bara baseras på en tro, som blir uppbyggd genom falska psykologiska rådgivare i form av skrifter och böcker eller oförmögna psykologer .
Slutsatsen är därav att mäniskan ständigt driver ifrån mer från verkliga livet likväl från en sund livsgestaltning och livsförning och fortfarande bara tror, istället för att han upparbetat sig sann kunskap .
Men när mäniskorna saknar den verkliga kunskapen , då tror han till sist även på det mest dumma nonsens.
Är inte mäniskan förbunden kunskapen utan en tro i avseende , att en absolut planerbarhet av egna livet är möjlig, då motsvarar det ett sådant irrigt trosenario som varje tro på en gud, som endast motsvarar varken mer eller mindre en mänsklig fantasi .
Den irriga tron på en absolut planerbarhet av det egna livet och att varje steg i sin egna tillvaro blir bestämd själv, motsvarar en avgrundsdjup illusion.
Men i varje fall kan det själv bli bestämt av mäniskan, vad han kan göra av egen kraft likväl genom det egna förståndet och egna förnuftet och handlingsmöjligheten , när något stegar mot honom, som han av egen kraft
måste bemästra.
Faktum är, att inte varje steg i livet själv kan bestämmas, följdaktligen måste det bli acepterat ,att här och där förmår något inte fungera efter den egna villjan och förmågan och just då har det så kallade öde slagit till.
Igår respektive tidigare
inordnade resp. underordnade
sig den mogna mäniskan ödet och livet, följdaktligen gjorde han då helt enkelt det riktiga för att bemästra sitt öde och liv och det riktigt gestalta och riktigt att leda.
Men flertalet av dagnes mäniskor klarar inte längre av det, eftersom om något träffar honom, som faller under kategorin ödet , då misslyckas han totalt och förfaller i en schock, av denna stelhet förmår han knappast eller inte alls längre att befria sig .
Vad mäniskan av igår själv hanterade, när han oväntat blev träffad från ett ödesslag , det
förmår mäniskan av idag inte lägre göra.
Måste han ta sig itu med t.ex döden , då kniper han fegt och försluter alla sina sinnen där emot, följdaktligen kan han ej heller klara av om en kär eller närstående mäniska plötsligt eller väntat över längre tid, skiljs bort från livet.
Och blir mäniskan av idag träffad av en olycka , antingen i en egen eller i förhållande av en närstående person, då förfaller han i en schocklåsning och i gränslös självömkan.
Alltså framträder då genast det faktum, att hjälp blir sökt på annat sätt, istället för att låta förstånd och förnuft råda och att själv göra allt nödvändigt , att av egen kraft bemästra det uppstådda lidandet och smärtan, så som dåtidens människor själva gjorde.
Men mäniskan av idag har blivit så förvekligad och livsoduglig , att han inte längre medvetet förmår att bringa sina tankar och känslor under kontroll genom förstånd och förnuft,
följdaktligen kan han inte längre hjälpa sig själv genom eget initiativ i nöd och lidande eller i olycka och andra hårda öden.
Vid varje liten nöd, vid varje litet elände och vid varje liten sorg, och så vid varje litet
och stort ödesslag måste mäniskan av idag ta hjälp i anspråk, så alltså överallt där mäniskan förr i tiden hjälpte sig själv och hade skämts, att söka hjälp på annat håll.
Men människan av idag skäms inte, att vid varje minsta öde eller vid ett verkligt hårt ödesslag söka och att godta utomstående hjälp, därför han själv blivit livsoduglig och själv inte förmår att bemästra sitt öde ,eftersom han förvekligats rakt igenom.
Faktum är, att den oerhörda förveklingen av dagens människa har till större delen
drabbats av samhället, följdaktligen kan otaliga ödesdrabbade endast därigenom
överleva, eftersom de blir upprätthållna genom hjälpen av medmänniskor.
Så har sig därav givits, att psykologisk rådgivning exploderat i större mängd, men varvid mycket ofta ingen verklig kännedom avseende psykologin hos råddgivaren är tillgänglig .
Ofta handlar det bara om otillräckliga psykologiska skolkunnskaper eller
om amatör-
inte kan bli hjälpta, eftersom verklig hjälp endast kan bestå i att de ödesdrabbade blir ledda till att de hjälper sig själva .
Men idag sker precis motsatsen, eftersom de som blir drabbade av ett ödet i regel blir gjord beroende av de <hjälpande> , följdaktligenden behöver den lidande ofta hjälp mycket lång tid eller för hela tilllvarons varaktighet.
Och faktum är att ju mer med tiden blir mäniskan av idag livsoduglig i avseende av sin livsförning, livsgestaltning och den egna livsbemästring beträffande problem och ödesslag, lidande och smärta såväl nöd och elände.
Istället för att han hittar tillbaka till sätt och vis likt mäniskorna av förr respektive från tidigare, som fortfarande var tillräckligt ärofulla och kraftfulla att själva bemästra varje sort av sina ödesslag , sin nöd eller sitt elände och att själv lösa sina problem av alla sorter, har mäniskan av idag på så sätt blivit förvekligad och livsoduglig att han behöver hjälp från andra mäniskor vid varje minsta obehaglighet, vid varje missöde och vid varje ringaste bekymmer .
Dör någon med vilken en relation består,om det är i familjen, i släkten eller i
bekannt-
inte förnuftigt handterat utan det sker ett tanke-
Den därmed förbundna hjälplösheten i avseende av händelsens oföränderlighet har i
regel inte direkt något med förlusten av den bortgångna mäniskan att göra, eftersom
sannerligen inträffar tanke-
Och det är denna form, som den efterlevande mäniskan upprätthåller ett självömkande i sig själv, eftersom han framgent måste ta hand om allt själv eller inte längre kunna gräla eller underhålla sig med den andra o.s.v
Väldigt ofta blir alltså inte sann sorg vårdad utan ett djupgående självömkan, som inte sällan leder till psykisk skada, till livslidande och till sammanbrott likväl livsmisslyckande.
Men döden av en älskad människa måste inte
handla om ett ödesslag för människan av idag som inte längre kan hjälpa sig själv och bringa sig själv under kontroll igen så som mäniskan av igår i regel gjorde av rent förnuft, i kunnskap av det att han måste hjälpa sig själv och att bemästra livet .
Redan i blott denna kunskap och därtill viljan att hjälpa sig själv gav honom energi
och kraft. Följdaktligen arbetade han sig genom egen kraft ut ur allla möjliga oangenäma lägen och situationer och bemästrade också alla de drabbade ödena med värdighet.
Mäniskan av igår var ännu sin egna herre och mästare och därmed även sin egna hjälpare i nöd och smärta och därmed också i alla livslägen, oavsett hur hårt han blev träffad av ödet för han tog ännu tufft emot det och var herre över sitt sinne likväl sitt förstånd och sitt förnuft, som han visste att sköta och att nyttja.
Sedan gårdagens mäniskor har tyvär mycket förändrat sig till nackdel för den nya generationen.
Redan vid minsta anledning eller öde så står det för mäniskan av idag ett sorge-
I regel blir därigenom kontraproduktivitet omsatt, vilket leder till att sorgen och smärtan likväl problemen främjas och ett
litet uns av bättring uppstår i avseende att omtänkande och omhandling kommer till stånd, varigenom de nu kan hjälpa sig själva och även likaså som så i framtiden när de åter blir drabbas av av ödeslag.
Och det som mäniskan av idag inte längre motsvarar likt mäniskan av igår respektive tidigare, som ännu egen var
i sin tanke-
Så avtar deras livsförmåga och självständighet mer och mer.
Och det har utvecklats sig speciellt under tiden av ekonomisk högkonjungtur, genom
att det uppstod en global pop-
Men det betyder även, att mäniskan av idag inte längre riktig låts bli avslappnat
uppväxt eftersom han förlorar den naturliga givna förmågan och har ersattt det genom
ett barn-
osäker barnslig smak i livsområdena av alla slag.
Och därför ligger ursprunget däri att han, mäniskan, inte längre har någon verklig
kunskap, utan hänger sig åt en barnsligt färgad förvirrad tro. Av den
tror han galet att allt i sitt liv måste gås efter en föreskriven väg vargenom han kan väja undan alla ödesslag. .
Så kan han idag åter igen inte åldras i värdighet, utan han måsste låta sig utsmyckas och speciellt moddeleras genom skönhetsoperationer och skönhetsmedel av alla slag , så som barn som klär ut och sminkar sig som stora damer i en lek.
Och oerhört många vuxna människor av idag är inte mer annorlunda än sådana barn, och är i regel likaså hjälplösa som dessa. Alltså dör de vuxna människorna av idag som barn, eftersom deras vuxenhet endast motsvarar en illusion.
Och sannerligen har väldigt många mäniskor av idag inte blivit vuxna även om de gör goda och onda ting som bara vuxna kan göra.
Och det är även dessa som hela livet tror , att de måste förplanera hela deras liv och bara vara tillräckligt flexibla nog så att deras lycka kommer hålla sig.
Och faktiskt är också dessa flertalet av mänskligheten, som bortvisat varje slag av öde långt från sig och lever i irrig tro, att det aldrig kan bli träffad av en.
Men när då trots fallet inträffar och de blir träffade, då störtar hela deras
värld och deras hela liv samman och de
frågar galet varför just de blev träffade -
Faktiskt tror många att de aldrig ska bli träffade av ett svårt öde
eftersom det endast kan hända andra.Därför när de själva har allt sitt i grepp, då
måste det stå klart att de inte kan bli träffade av något dåligt.
Vore så t.ex tillräcklig kärlek given likväl ett bra och fast arbete, ingen sjukdom och bra barn, då antar de felaktig att kan ingenting kan ske dem.
Och kommer det då ändå något annat och slår ödet till , då rasar hela trovärlden samman.
Alltså bekräftar faktumet att det är grundligt fel att hänge sig åt en påhittad omnipotens respektive av en absolut makt i avseende att själv kunna hantera allt så pass
att ingenting passeras och inget ödesslag någonsin kan bli verklighet.
Det är helt enkelt ett ting av omöjlighet, eftersom ingen absolut planering av det egna livet och den egna familjen är möjlig.
Detta är heller inte möjligt när livet levts i tider av välstånd och ödet inte blir ställt på prov.
Ödet uppfyller sig själv ofta utan att den enskilde människan därtill måste göra något speciellt eftersom det redan finns tillräckligt av alla sorters yttre inflytande, genom vilket ett ödesslag framträder som ur tomma intet och kan tillintetggöra all framställd planering eller totalt sönderslå den.
Nu, i största allmänhet stämmer det som sagts men ta inte i anspråk att även de äldre termin, likaså människorna av igår, var imuna mot alla ödeslag , att de kunde bemästra allt av egen kraft, av eget förstånd, av eget förnuft och av egen handlingar.
Även igår respektive tidigare fanns det människor som inte lärt sig styrka och misslyckades i livet, dock var de endast enstaka och inte massvis vilket är fallet med mäniskan av idag.
Av människor från igår respektive tidigare lever inte många idag år 2011.Följdaktligen kan sägas att det idag hos många vuxna och ungdomar respektive flertalet av människorna
saknas allt nödvändigt i relation av egenhjälpen, den egna motivationen och den
egna viljan till egen hälsosam handling i avseende av den egna tanke-
Öde finns inte i meningen av tillfällighet.
Tillfällighet finns alltså heller inte i logiken.
Allt är inordnat i kausalitetens lag, följdaktligen resulterar sig varje tänkbart öde av en eller flera fogningar.
Alltså när människan lever enkelt , då resulteras sig bestämda värden av orsaker
ur hans tankar, känslor och handlingar som sig följdriktligt fogar respektive sammanfogas till verkan.
Därvid kan allehanda lyckligt såväl olyckligt hända. Dock är det något oundvikligt till följd av fogningen genom kausaliteten respektive genom orsak och verkan.
Detta motsvarar ödet som uppstår ur mäniskans egna makt, vilket fortfarande måste benämnas ödet,
som drar fram utanför honom och som han själv inte kan styra.
Detta, eftersom yttre krafter verkar och bestämmer allt som t.ex goda och onda sammansvärjningar, handlingar och gärningar som blir utförda och begångna av medmäniskor, så även alla slags händelser och situationer som blir förorsakade genom andra människor, genom djur eller genom naturen , varvid människan som blir träffad genom ett sådant öde , naturligtvis endast har lite eller inget inflytande alls.
Mäniskans levnadsprincip av igår var enkel då han levde i goda tankar och känslor av att all sin tillvaro låg framför honom och han ständig levde sitt liv så som det alltid närmade sig honom.
Han var i regel obesvärad, utan rädsla, och därmed väldigt fri och absolut öppen för allt vad som tillkom honom.
Just denna livsprincip har gått människan av idag förlorad, ty han låter inte längre livet komma inpå honom , eftersom han levt i detta vansinne att helt enkelt var och varje sak, händelser och varje situation o.s.v. måste vara fast och bestämt förplanerad .
Det motsvarar en sjuklig illusion, därför att bestämda orsaker och verkningar framställer
bestämda fogningar vilka inte kan bli kontrollerat av människorna.Följdaktligen blir
han träffad av ödesslag som han själv inte kan förutbestämma men måste trots då
bemästra allt ,vilket då måste ske på riktigt vis genom sig själv och inte genom
sorge-
Men som redan nämnts, förmår mäniskan av idag inte längre själv att göra detta, följdaktligen blir inte de träffande saker, händelser,situationer och ödesslag längre förarbetat och inte bemästrat av honom utan blir i regel tvivelaktig överlämnat till <hjälparna> , de som med gripande åtgärder ska upplösa och upphöra hela oron, sorgen,smärta, nöden, eländet och problemen.
Det är även ofta omöjligt för mäniskan av idag att enkelt bestämma något ur ögonblicket ,
följdaktligen behöver han ofta timmar, dagar, veckor eller månader, för att fatta ett fast beslut där även omsättning verkligen fungerar.
Det har helt enkelt blivit omöjligt för många, att göra något , utan att en plan blir färdig i förväg , vare sig det gälleren liten eller stor sak, för en träff med andra människor eller för semestern o.s.v
Sannerligen tänker människorna av idag väldigt ofta inte längre över de gamla beprövade saker, som för människan av förr ännu var självklara och av viktighet, om det så nu är över döden, över uppfostran, över livets mening eller över intuitionen,
från vilket mycket angår och riktigt kan bli gjort.
Efter varje händelser, varje situation och varje ödeslag, får det aldrig frågas på det sättet: « Varför träffar det just mig », därför det är en helt betydelseslös handling eftersom det faktiskt inte ger någon mening och allt har uppstått av fogning som uppstår av orsaker och verkan som i regel inte kan bli förstådd.
Men det är viktigt att efterfråga varenda sak som tjänar utvecklingen av medvetandet, kunnskapen, kärleken, verklighet och dess sanning såväl visheten, friden, friheten, harmonin, livsförningen och dess uppförandet och beteende .
Det råder ingen brist på fantasi att göra en livsplan, eftersom först kommer allt och i andra hand annat än det som blev tänkt.
Naturligtvis känner sig ibland människan tom på sin kraft.
Men det får ej vara honom till grund, att han håller andra människor skyldiga att ordna saker som enskilt måste ordnas
Det är likaså även en småaktig tanke, att sig sätta mål som är på andra sidan av det möjliga.
Och det får inte bli förfallet i villfarelse att andra är, eller kan vara ansvariga för tillsnidningen av det egna livet.
Det får heller inte bli eftersträvat att förverkliga sig själv i en sådan mängd att det ligger utanför givna verkliga möjligheter, vilket även gäller för lyckans varande.
Förverkligar sig det ena eller den andra på gott och lyckligt vis, då motsvarar den motsvarande orsak och verkan, som sig givits genom fogning, vilket då enkelt benämns som öde .
Och detta öde uppfylls varje männsika, utan att en gud skulle styra över dessa individuella liv och allt .
Naturligtvis finns Skapelsen, som står över alla, men den styr inte människan eftersom gör det han nämligen själv.
Men Skapelsen är inte heller det överstora, som bryr sig om människan, eftersom det måste han själv göra , och bara när han själv gör det är han i goda händer i livet och kan inte falla över sin gräns.
Men för att förverkliga det , måste människan låta sitt liv ske och drivas, men där det är nödvändigt och genomförbart, måste det bli styrt.
Mäniskan av igår stod upprätt i livet och han sågs inte som en expert på det, utan han bemästrade det enkelt efter bästa förmåga och samvete, och därgenom hade han ett helt och uppfyllt liv och visste att hjälpa sig i varje livsläge och vid varje händelse, i varje situation och vid varje ödeslag, vilket mäniskan av idag är främmande för.
Följdaktligen behöver han
idag vid varje möjlig och omöjlig tillfällighet ett sorge-
för att överhuvud taget, ännu någorlunda kunna bestå som livsoduglig i livet. .
När människan av idag ständigt bara betraktar hans liv och är självömkande , då kan han inte leda/föra sitt liv.
Därmed, för att kunna vara glad och lycklig, måste han kunna hjälpa sig själv, vilket han dock bara kan göra när han vet vad som gör honom gott.
Det betyder, att han inte bara ständigt betraktar sitt liv , utan att han bevakar sig och präglar sina tankar och känslor likväl sina handlingar, så som det själv motsvarar honom.
Mäniskan av idag förstår inte längre, att han själv måste styra sitt liv, eftersom han fortfarande falskt tror på ödet , att det har hans liv i handen.
Detta, medans mäniskan av igår faktiskt själv tog sitt liv i handen och fann sig i ödet som något enkelt att ta emot, som de ej kunde undgå, följdaktligen måste det bli bemästrat med egen kraft
Idag tror mäniskan, att han kan planera allt i sitt liv, men vilken villfarelse han faller för eftersom ödet inte kan bli planerat, därför att det är bundet genom fogningen av orsak och verkan.
Den som frågar efter ödet förstår inte livet, därmed heller inte meningen med
livet och inte det faktum att lycka och lyckovarande endast är ett tankesprång
till förstånd och förnuft .
Mäniskan av idag förstår tyvär lycka som
något materiellt respektive en materiell lycka, eftersom deras liv blir dirigerat från kapitalism,
som även från stadig strävan efter växande rikedom.
Därav resulterar även, att livet bara då är gott, värdefullt och lyckat , när mycket rikedom och framgång kan bli uppvisat medans det blir totalt bortglömt , att livet bara kan vara, lyckligt och värdefullt, när människan förmår sig att foga sitt öde och bemästra detta av egen kraft att .
Billy
Semjase-
Tusentals gånger blir psykologer och psykiatriker uppsökta för att de ska ge råd eller lösa psykiska problem i avseende av
livet och livsgestaltningen likväl beträffande livsförningen.
Men det hela är ytterst tveksamt eftersom många psykologer och psykiatriker själva behöver hjälpen med sina liv likväl med sin livsgestaltning och livsförning o.s.v
själva inte klara av, det blir över huvud taget inte övervägt eller helt enkelt bestridit och förnekat.
Många hjälpsökande i avseende av livsförning och livsgestaltning likväl som att leva livet riktigt , söker även i tivelaktiga böcker efter vägen, att hitta ut från sin dåliga livsförning och livsgestaltning och att kunna leva ett verkligt sant liv.
Med alla slags tvivelaktiga och skräpaktiga pseudo-
i handen står de på gatan, nedgrävda i sitt rum, hukandes på en bänk eller sittandes på ett offentligt transportmedel och läser sig dum och fånig i ovärdiga skrifter och böcker som ges av en profesionell atmosfär , men är i sanningen inte värd någoting, följdaktligen kan därav även ingen verklig nytta blir vunnen.
Dessa skrifter och böcker och det de oförmögna psykologerna tar i anspråk ,
tror därigenom kultivera er tillvaro i alla livsområden och kunna leda i riktig banor , men vad de därmed verkligen gör är inte mer än en barnsligt ståhej, eftersom det
hela inte leder till vuxenlivet, utan sannerligen alltid mer till livets avsida.
Detta, eftersom allt bara baseras på en tro, som blir uppbyggd genom falska psykologiska rådgivare i form av skrifter och böcker eller oförmögna psykologer .
Slutsatsen är därav att mäniskan ständigt driver ifrån mer från verkliga livet likväl från en sund livsgestaltning och livsförning och fortfarande bara tror, istället för att han upparbetat sig sann kunskap .
Men när mäniskorna saknar den verkliga kunskapen , då tror han till sist även på det mest dumma nonsens.
Är inte mäniskan förbunden kunskapen utan en tro i avseende , att en absolut planerbarhet av egna livet är möjlig, då motsvarar det ett sådant irrigt trosenario som varje tro på en gud, som endast motsvarar varken mer eller mindre en mänsklig fantasi .
Den irriga tron på en absolut planerbarhet av det egna livet och att varje steg i sin egna tillvaro blir bestämd själv, motsvarar en avgrundsdjup illusion.
Men i varje fall kan det själv bli bestämt av mäniskan, vad han kan göra av egen kraft likväl genom det egna förståndet och egna förnuftet och handlingsmöjligheten , när något stegar mot honom, som han av egen kraft
måste bemästra.
Faktum är, att inte varje steg i livet själv kan bestämmas, följdaktligen måste det bli acepterat ,att här och där förmår något inte fungera efter den egna villjan och förmågan och just då har det så kallade öde slagit till.
Igår respektive tidigare
inordnade resp. underordnade
sig den mogna mäniskan ödet och livet, följdaktligen gjorde han då helt enkelt det riktiga för att bemästra sitt öde och liv och det riktigt gestalta och riktigt att leda.
Men flertalet av dagnes mäniskor klarar inte längre av det, eftersom om något träffar honom, som faller under kategorin ödet , då misslyckas han totalt och förfaller i en schock, av denna stelhet förmår han knappast eller inte alls längre att befria sig .
Vad mäniskan av igår själv hanterade, när han oväntat blev träffad från ett ödesslag , det
förmår mäniskan av idag inte lägre göra.
Måste han ta sig itu med t.ex döden , då kniper han fegt och försluter alla sina sinnen där emot, följdaktligen kan han ej heller klara av om en kär eller närstående mäniska plötsligt eller väntat över längre tid, skiljs bort från livet.
Och blir mäniskan av idag träffad av en olycka , antingen i en egen eller i förhållande av en närstående person, då förfaller han i en schocklåsning och i gränslös självömkan.
Alltså framträder då genast det faktum, att hjälp blir sökt på annat sätt, istället för att låta förstånd och förnuft råda och att själv göra allt nödvändigt , att av egen kraft bemästra det uppstådda lidandet och smärtan, så som dåtidens människor själva gjorde.
Men mäniskan av idag har blivit så förvekligad och livsoduglig , att han inte längre medvetet förmår att bringa sina tankar och känslor under kontroll genom förstånd och förnuft,
följdaktligen kan han inte längre hjälpa sig själv genom eget initiativ i nöd och lidande eller i olycka och andra hårda öden.
Vid varje liten nöd, vid varje litet elände och vid varje liten sorg, och så vid varje litet
och stort ödesslag måste mäniskan av idag ta hjälp i anspråk, så alltså överallt där mäniskan förr i tiden hjälpte sig själv och hade skämts, att söka hjälp på annat håll.
Men människan av idag skäms inte, att vid varje minsta öde eller vid ett verkligt hårt ödesslag söka och att godta utomstående hjälp, därför han själv blivit livsoduglig och själv inte förmår att bemästra sitt öde ,eftersom han förvekligats rakt igenom.
Faktum är, att den oerhörda förveklingen av dagens människa har till större delen
drabbats av samhället, följdaktligen kan otaliga ödesdrabbade endast därigenom
överleva, eftersom de blir upprätthållna genom hjälpen av medmänniskor.
Så har sig därav givits, att psykologisk rådgivning exploderat i större mängd, men varvid mycket ofta ingen verklig kännedom avseende psykologin hos råddgivaren är tillgänglig .
Ofta handlar det bara om otillräckliga psykologiska skolkunnskaper eller
om amatör-
inte kan bli hjälpta, eftersom verklig hjälp endast kan bestå i att de ödesdrabbade blir ledda till att de hjälper sig själva .
Men idag sker precis motsatsen, eftersom de som blir drabbade av ett ödet i regel blir gjord beroende av de <hjälpande> , följdaktligenden behöver den lidande ofta hjälp mycket lång tid eller för hela tilllvarons varaktighet.
Och faktum är att ju mer med tiden blir mäniskan av idag livsoduglig i avseende av sin livsförning, livsgestaltning och den egna livsbemästring beträffande problem och ödesslag, lidande och smärta såväl nöd och elände.
Istället för att han hittar tillbaka till sätt och vis likt mäniskorna av förr respektive från tidigare, som fortfarande var tillräckligt ärofulla och kraftfulla att själva bemästra varje sort av sina ödesslag , sin nöd eller sitt elände och att själv lösa sina problem av alla sorter, har mäniskan av idag på så sätt blivit förvekligad och livsoduglig att han behöver hjälp från andra mäniskor vid varje minsta obehaglighet, vid varje missöde och vid varje ringaste bekymmer .
Dör någon med vilken en relation består,om det är i familjen, i släkten eller i
bekannt-
inte förnuftigt handterat utan det sker ett tanke-
Den därmed förbundna hjälplösheten i avseende av händelsens oföränderlighet har i
regel inte direkt något med förlusten av den bortgångna mäniskan att göra, eftersom
sannerligen inträffar tanke-
Och det är denna form, som den efterlevande mäniskan upprätthåller ett självömkande i sig själv, eftersom han framgent måste ta hand om allt själv eller inte längre kunna gräla eller underhålla sig med den andra o.s.v
Väldigt ofta blir alltså inte sann sorg vårdad utan ett djupgående självömkan, som inte sällan leder till psykisk skada, till livslidande och till sammanbrott likväl livsmisslyckande.
Men döden av en älskad människa måste inte
handla om ett ödesslag för människan av idag som inte längre kan hjälpa sig själv och bringa sig själv under kontroll igen så som mäniskan av igår i regel gjorde av rent förnuft, i kunnskap av det att han måste hjälpa sig själv och att bemästra livet .
Redan i blott denna kunskap och därtill viljan att hjälpa sig själv gav honom energi
och kraft. Följdaktligen arbetade han sig genom egen kraft ut ur allla möjliga oangenäma lägen och situationer och bemästrade också alla de drabbade ödena med värdighet.
Mäniskan av igår var ännu sin egna herre och mästare och därmed även sin egna hjälpare i nöd och smärta och därmed också i alla livslägen, oavsett hur hårt han blev träffad av ödet för han tog ännu tufft emot det och var herre över sitt sinne likväl sitt förstånd och sitt förnuft, som han visste att sköta och att nyttja.
Sedan gårdagens mäniskor har tyvär mycket förändrat sig till nackdel för den nya generationen.
Redan vid minsta anledning eller öde så står det för mäniskan av idag ett sorge-
I regel blir därigenom kontraproduktivitet omsatt, vilket leder till att sorgen och smärtan likväl problemen främjas och ett
litet uns av bättring uppstår i avseende att omtänkande och omhandling kommer till stånd, varigenom de nu kan hjälpa sig själva och även likaså som så i framtiden när de åter blir drabbas av av ödeslag.
Och det som mäniskan av idag inte längre motsvarar likt mäniskan av igår respektive tidigare, som ännu egen var
i sin tanke-
Så avtar deras livsförmåga och självständighet mer och mer.
Och det har utvecklats sig speciellt under tiden av ekonomisk högkonjungtur, genom
att det uppstod en global pop-
Men det betyder även, att mäniskan av idag inte längre riktig låts bli avslappnat
uppväxt eftersom han förlorar den naturliga givna förmågan och har ersattt det genom
ett barn-
osäker barnslig smak i livsområdena av alla slag.
Och därför ligger ursprunget däri att han, mäniskan, inte längre har någon verklig
kunskap, utan hänger sig åt en barnsligt färgad förvirrad tro. Av den
tror han galet att allt i sitt liv måste gås efter en föreskriven väg vargenom han kan väja undan alla ödesslag. .
Så kan han idag åter igen inte åldras i värdighet, utan han måsste låta sig utsmyckas och speciellt moddeleras genom skönhetsoperationer och skönhetsmedel av alla slag , så som barn som klär ut och sminkar sig som stora damer i en lek.
Och oerhört många vuxna människor av idag är inte mer annorlunda än sådana barn, och är i regel likaså hjälplösa som dessa. Alltså dör de vuxna människorna av idag som barn, eftersom deras vuxenhet endast motsvarar en illusion.
Och sannerligen har väldigt många mäniskor av idag inte blivit vuxna även om de gör goda och onda ting som bara vuxna kan göra.
Och det är även dessa som hela livet tror , att de måste förplanera hela deras liv och bara vara tillräckligt flexibla nog så att deras lycka kommer hålla sig.
Och faktiskt är också dessa flertalet av mänskligheten, som bortvisat varje slag av öde långt från sig och lever i irrig tro, att det aldrig kan bli träffad av en.
Men när då trots fallet inträffar och de blir träffade, då störtar hela deras
värld och deras hela liv samman och de
frågar galet varför just de blev träffade -
Faktiskt tror många att de aldrig ska bli träffade av ett svårt öde
eftersom det endast kan hända andra.Därför när de själva har allt sitt i grepp, då
måste det stå klart att de inte kan bli träffade av något dåligt.
Vore så t.ex tillräcklig kärlek given likväl ett bra och fast arbete, ingen sjukdom och bra barn, då antar de felaktig att kan ingenting kan ske dem.
Och kommer det då ändå något annat och slår ödet till , då rasar hela trovärlden samman.
Alltså bekräftar faktumet att det är grundligt fel att hänge sig åt en påhittad omnipotens respektive av en absolut makt i avseende att själv kunna hantera allt så pass
att ingenting passeras och inget ödesslag någonsin kan bli verklighet.
Det är helt enkelt ett ting av omöjlighet, eftersom ingen absolut planering av det egna livet och den egna familjen är möjlig.
Detta är heller inte möjligt när livet levts i tider av välstånd och ödet inte blir ställt på prov.
Ödet uppfyller sig själv ofta utan att den enskilde människan därtill måste göra något speciellt eftersom det redan finns tillräckligt av alla sorters yttre inflytande, genom vilket ett ödesslag framträder som ur tomma intet och kan tillintetggöra all framställd planering eller totalt sönderslå den.
Nu, i största allmänhet stämmer det som sagts men ta inte i anspråk att även de äldre termin, likaså människorna av igår, var imuna mot alla ödeslag , att de kunde bemästra allt av egen kraft, av eget förstånd, av eget förnuft och av egen handlingar.
Även igår respektive tidigare fanns det människor som inte lärt sig styrka och misslyckades i livet, dock var de endast enstaka och inte massvis vilket är fallet med mäniskan av idag.
Av människor från igår respektive tidigare lever inte många idag år 2011.Följdaktligen kan sägas att det idag hos många vuxna och ungdomar respektive flertalet av människorna
saknas allt nödvändigt i relation av egenhjälpen, den egna motivationen och den
egna viljan till egen hälsosam handling i avseende av den egna tanke-
Öde finns inte i meningen av tillfällighet.
Tillfällighet finns alltså heller inte i logiken.
Allt är inordnat i kausalitetens lag, följdaktligen resulterar sig varje tänkbart öde av en eller flera fogningar.
Alltså när människan lever enkelt , då resulteras sig bestämda värden av orsaker
ur hans tankar, känslor och handlingar som sig följdriktligt fogar respektive sammanfogas till verkan.
Därvid kan allehanda lyckligt såväl olyckligt hända. Dock är det något oundvikligt till följd av fogningen genom kausaliteten respektive genom orsak och verkan.
Detta motsvarar ödet som uppstår ur mäniskans egna makt, vilket fortfarande måste benämnas ödet,
som drar fram utanför honom och som han själv inte kan styra.
Detta, eftersom yttre krafter verkar och bestämmer allt som t.ex goda och onda sammansvärjningar, handlingar och gärningar som blir utförda och begångna av medmäniskor, så även alla slags händelser och situationer som blir förorsakade genom andra människor, genom djur eller genom naturen , varvid människan som blir träffad genom ett sådant öde , naturligtvis endast har lite eller inget inflytande alls.
Mäniskans levnadsprincip av igår var enkel då han levde i goda tankar och känslor av att all sin tillvaro låg framför honom och han ständig levde sitt liv så som det alltid närmade sig honom.
Han var i regel obesvärad, utan rädsla, och därmed väldigt fri och absolut öppen för allt vad som tillkom honom.
Just denna livsprincip har gått människan av idag förlorad, ty han låter inte längre livet komma inpå honom , eftersom han levt i detta vansinne att helt enkelt var och varje sak, händelser och varje situation o.s.v. måste vara fast och bestämt förplanerad .
Det motsvarar en sjuklig illusion, därför att bestämda orsaker och verkningar framställer
bestämda fogningar vilka inte kan bli kontrollerat av människorna.Följdaktligen blir
han träffad av ödesslag som han själv inte kan förutbestämma men måste trots då
bemästra allt ,vilket då måste ske på riktigt vis genom sig själv och inte genom
sorge-
Men som redan nämnts, förmår mäniskan av idag inte längre själv att göra detta, följdaktligen blir inte de träffande saker, händelser,situationer och ödesslag längre förarbetat och inte bemästrat av honom utan blir i regel tvivelaktig överlämnat till <hjälparna> , de som med gripande åtgärder ska upplösa och upphöra hela oron, sorgen,smärta, nöden, eländet och problemen.
Det är även ofta omöjligt för mäniskan av idag att enkelt bestämma något ur ögonblicket ,
följdaktligen behöver han ofta timmar, dagar, veckor eller månader, för att fatta ett fast beslut där även omsättning verkligen fungerar.
Det har helt enkelt blivit omöjligt för många, att göra något , utan att en plan blir färdig i förväg , vare sig det gälleren liten eller stor sak, för en träff med andra människor eller för semestern o.s.v
Sannerligen tänker människorna av idag väldigt ofta inte längre över de gamla beprövade saker, som för människan av förr ännu var självklara och av viktighet, om det så nu är över döden, över uppfostran, över livets mening eller över intuitionen,
från vilket mycket angår och riktigt kan bli gjort.
Efter varje händelser, varje situation och varje ödeslag, får det aldrig frågas på det sättet: « Varför träffar det just mig », därför det är en helt betydelseslös handling eftersom det faktiskt inte ger någon mening och allt har uppstått av fogning som uppstår av orsaker och verkan som i regel inte kan bli förstådd.
Men det är viktigt att efterfråga varenda sak som tjänar utvecklingen av medvetandet, kunnskapen, kärleken, verklighet och dess sanning såväl visheten, friden, friheten, harmonin, livsförningen och dess uppförandet och beteende .
Det råder ingen brist på fantasi att göra en livsplan, eftersom först kommer allt och i andra hand annat än det som blev tänkt.
Naturligtvis känner sig ibland människan tom på sin kraft.
Men det får ej vara honom till grund, att han håller andra människor skyldiga att ordna saker som enskilt måste ordnas
Det är likaså även en småaktig tanke, att sig sätta mål som är på andra sidan av det möjliga.
Och det får inte bli förfallet i villfarelse att andra är, eller kan vara ansvariga för tillsnidningen av det egna livet.
Det får heller inte bli eftersträvat att förverkliga sig själv i en sådan mängd att det ligger utanför givna verkliga möjligheter, vilket även gäller för lyckans varande.
Förverkligar sig det ena eller den andra på gott och lyckligt vis, då motsvarar den motsvarande orsak och verkan, som sig givits genom fogning, vilket då enkelt benämns som öde .
Och detta öde uppfylls varje männsika, utan att en gud skulle styra över dessa individuella liv och allt .
Naturligtvis finns Skapelsen, som står över alla, men den styr inte människan eftersom gör det han nämligen själv.
Men Skapelsen är inte heller det överstora, som bryr sig om människan, eftersom det måste han själv göra , och bara när han själv gör det är han i goda händer i livet och kan inte falla över sin gräns.
Men för att förverkliga det , måste människan låta sitt liv ske och drivas, men där det är nödvändigt och genomförbart, måste det bli styrt.
Mäniskan av igår stod upprätt i livet och han sågs inte som en expert på det, utan han bemästrade det enkelt efter bästa förmåga och samvete, och därgenom hade han ett helt och uppfyllt liv och visste att hjälpa sig i varje livsläge och vid varje händelse, i varje situation och vid varje ödeslag, vilket mäniskan av idag är främmande för.
Följdaktligen behöver han
idag vid varje möjlig och omöjlig tillfällighet ett sorge-
för att överhuvud taget, ännu någorlunda kunna bestå som livsoduglig i livet. .
När människan av idag ständigt bara betraktar hans liv och är självömkande , då kan han inte leda/föra sitt liv.
Därmed, för att kunna vara glad och lycklig, måste han kunna hjälpa sig själv, vilket han dock bara kan göra när han vet vad som gör honom gott.
Det betyder, att han inte bara ständigt betraktar sitt liv , utan att han bevakar sig och präglar sina tankar och känslor likväl sina handlingar, så som det själv motsvarar honom.
Mäniskan av idag förstår inte längre, att han själv måste styra sitt liv, eftersom han fortfarande falskt tror på ödet , att det har hans liv i handen.
Detta, medans mäniskan av igår faktiskt själv tog sitt liv i handen och fann sig i ödet som något enkelt att ta emot, som de ej kunde undgå, följdaktligen måste det bli bemästrat med egen kraft
Idag tror mäniskan, att han kan planera allt i sitt liv, men vilken villfarelse han faller för eftersom ödet inte kan bli planerat, därför att det är bundet genom fogningen av orsak och verkan.
Den som frågar efter ödet förstår inte livet, därmed heller inte meningen med
livet och inte det faktum att lycka och lyckovarande endast är ett tankesprång
till förstånd och förnuft .
Mäniskan av idag förstår tyvär lycka som
något materiellt respektive en materiell lycka, eftersom deras liv blir dirigerat från kapitalism,
som även från stadig strävan efter växande rikedom.
Därav resulterar även, att livet bara då är gott, värdefullt och lyckat , när mycket rikedom och framgång kan bli uppvisat medans det blir totalt bortglömt , att livet bara kan vara, lyckligt och värdefullt, när människan förmår sig att foga sitt öde och bemästra detta av egen kraft att .
Billy
Semjase-