FIGU Studiengruppe Sverige

  Fria Intresseföreingen för Gräns- och andevetenskaper och Ufologistudier

info@se.figu.org





Så kallade 'stora mästare'


ur Wassermanzeit, Wissenwertes nr.4

Översättning: Ingvar Abrahamsson

Sogenannte (Grosse Meister)


Verschiedenste Behauptungen gehen dahin, lass längst verblichene Künder, Propheten und Religionsbringer usw. aus alten Zeiten (wie z.B. Christus, Morya, Buddha usw.) zu grossen Meistern geworden und Ober die Welt aufgestiegen seien, we sie nun sozusagen als (Grosse Meister) in geistiger Form die Geschicke der Welt und aller Lebensformen, insbe­sondere die der Menschen, lenkten.

Dies entspricht einer irrealen und falschen Darstellung im Bezuge auf die Wahrheit, denn: Bis heute hat es auf der Erde noch keinen solchen soge­nannten (Grossen Meister) gegeben; es gibt keinen, und es wird nie einen geben — in alle Zukunft nicht. Lehren aber, die trotzdem solches behaupten, dass sich nämlich Menschen zu (Grossen Meistern) entwickelten und nachher als Reingeistformen Ober die Erde und die Erdenmenschen in eine hierarchische Position setzten, entsprechen nur Irdehren, die wirklichkeits­fremd sind und erstellt wurden von unwissenden Menschen, die unter alien Bedingungen und Umständen eine hierarchische Kraft Ober sich wissen wollen, weil sie sonst nicht verantwortungs- und lebensfähig sind.

Die Wahrheit urn diese Belange ist folgende: Nach dem Stande, nach dem der Mensch jene Evolutionsebene erreicht, da er als normal gilt, also als voll vernunfts- und verstandesfähig nach menschlichem Begriff, beginnt erst der eigentliche Weg der bewussten Evolutionierung. Ab dieser Zeit dann dauert der weitere Evolutionsgang bis zu dem Punkt, da die Geist-form des menschlichen, also des physischen Körpers nicht mehr bedarf, runde 70 bis 80 Milliarden Jahre.

Erreicht nun der Mensch diesen Stand der physischen Körperablegung, so entsteht ein Ubergangsstadium, der sogenannte Grenzbereich zwischen dem Materiellen und dem Reingeistigen. Dieser Zustand kann nach menschlichem Fassungsvermögen als wabbernde, durchscheinende und durchgreifbare Materieform bezeichnet werden, die wohl noch sichtbar, jedoch nicht mehr greif bar ist.

Dieser Zustand dauert eine bestimmte Zeit an, die errechenbar ist in der and durch die Siebenzahl, wonach sich dann die Geistform frei macht vom

noch halbmateriellen Körper, urn dann reinste Geistform zu sein.

Als reinste Geistform dann geht diese ein in eine entsprechende Geistform­ebene, wo sie sich einfugt und einordnet in die dort existierende WIR­Form.

Diese WIR-Formen hochentwickelter Geistebenen sind dann in keiner Weise mehr planetengebunden, sondern sie befinden sich bereits in un­mittelbarer Nähe der Universalspiralen, wo sich die grössten Universal­Reingeist-Energien speichern und manifestieren. In keiner Art und Weise stehen sie dann noch in kommunikativer oder wirkender Weise in Verbin­dung mit den noch zurückgebliebenen und noch entwicklungsbedürftigen grobmateriellen Lebensformen ihrer ursprunglichen Heimatplaneten, und in keiner Art und Weise greifen sie noch ein in die Belange jener Lebens­formen und des Planeten. Ihr weiteres Dasein als Reingeistform dauert nun viele Jahrmilliarden, während denen sie sich in grossem Masse weiter­bilden und evolutionieren.

Zu (Grossen Meistern) werden Reingeistformen also nicht, wenn diese sich ihrer physisch-materiellen Körper entledigen. So aber ist auch klar er­sichtlich, dass sie sich infolge des von ihnen erreichten Evolutionsstandes nicht mehr bemuhen können urn die Belange der materiellen Lebens­formen im Bezuge auf ihre Evolution, wodurch klar ersichtlich wird, dass barster Unsinn dort vorherrscht, wo Gegenteiliges behauptet wird, dass die Reingeistformen nämlich zu (Grossen Meistern) aufsteigen und sich belehrend urn die Geschicke der noch materiellen Lebensformen küm­merten.




Så kallade 'stora mästare'


Olikartade påståenden lutar åt det hållet, att sedan länge hä­dan­gångna förkunnare, profeter och religionsförkunnare osv. från äldre tider (som t.ex. Kristus, Mora, Buddha osv.) har bli­vit till stora mästare, och vore uppstigna runt om i världen, där de nu så att säga som 'stora mästare' i andlig form skulle styra världens händelser och alla livsformer, speciellt människor.

Detta motsvarar en irreal och felaktig framställning beträf­fande sanningen, för: Tills i dag har det ännu inte på jor­den givits någon så kallad 'stor mästare', det finns ingen, och det kom­mer aldrig att finnas någon – inte heller i framti­den. Men läror som trots detta påstår något sådant, nämli­gen att människor skulle ut­veckla sig till 'stora mästare' och där­med skulle sätta sig över jorden och jordemän­niskorna i en hiarkisk position som rent andliga former, motsvarar bara irrläror som är verklig­hetsfrämmande och som  produ­cerats av ovetande människor, som under alla villkor och omstän­digheter vill veta av en hierarkisk kraft över sig, där­för att de för övrigt inte är ansvars– och livsdugliga.


Sanningen angående den här saken är följande: Efter det sta­dium, efter att männi­skan har uppnått det evolutionsplan där han gäl­ler som normal, alltså som fullt för­nufts-och för­ståndsbegå­vad efter mänskliga begrepp, först efter det be­gynner den egentliga vägen av medveten evolutionering. Från den här ti­den pågår då den vidare evolutionsgången fram till den punkt då andeformen inte mer behöver den mänsk­liga, alltså den fy­siska kroppen, i runt 70 till 80 mil­jarder år.

Uppnår nu människan detta stadium av den fysiska krop­pens av­läggning, så uppstår ett övergångsstadium, det så kallade gräns­området mellan det materiella och det rent andliga. Detta tillstånd kan efter den mänskliga fattnings­förmågan beteck­nas som en dallrande, genomskinlig och genomgripbar materia­form, som väl fortfarande är synlig däremot inte längre konkret.

Detta tillstånd pågår en bestämd tid, som är uträkningsbar i den och genom sjutalet, varefter andeformen då gör sig fri från den ännu halvmateriella kroppen för att då vara re­naste an­deform.

Som renaste andeform går denna in i ett motsva­rande ande­formplan, där den då infogar och inord­nar sig i den där existe­rande VI-formen.

Dessa VI-former av högutvecklade andeplan är då på inget sätt och vis mer bundna till planeten, utan de befinner sig redan i omedelbar närhet av universalspiralen, där de största univer­sal-rent andliga-energierna lagrar och mani­festerar sig. På inget sätt och vis står de då fortfarande i kommunikativ eller verkande sätt i förbindelse med de ännu kvarvarande och fortfarande utveck­lingsbehövande grov­materiella livsformerna på deras ursprung­liga hemmaplane­ter, och de ingriper på inget sätt och vis i pla­netens eller livsformernas angelägenheter. De­ras vidare tillvaro som ren an­deform pågår nu i många årmiljo­ner, där de i stort mått vi­dareutbildar och evolutio­nerar sig.

Rent andliga former blir alltså inte till 'stora mästare', när dessa har befriat sig från sina fysiska - materiella kroppar. Så­lunda är det alldeles uppenbart, att de på grund av sina uppnådda evolu­tionsstadier inte längre kan bemöda sig om de materiella livs­for­mernas angelägenheter med avse­ende på de­ras evolution, vari­genom det blir helt uppenbart, att där dominerar renaste dumhe­terna som påstår det mot­satta, att de rent andliga formerna näm­ligen skulle stiga  upp till 'stora mästare', och lärorikt bekymra sig för de ännu materiella livsfor­mernas öden.